Lilo & Love

... åt sin killkompis.

Förra söndagen när vi startade den här bloggen presenterade vi också första How to... för er. Och jag förstår alltså att ni har väntat med spänning på det här.

Så nej jag har inte drabbats av svininfluensan (även om jag är allvarligt snygg) utan jag har bara tagit mig an uppgiften att skaffa en hetrokilles nummer åt en annan kille. Ibland måste man gå under jorden för att skapa mästerverk!

---

Det lät oftast såhär:

Hej skulle jag kunna få ditt nummer, min killkompis där borta är väldigt ensam?
Va, eh... vad menar du? Nej.

Hej har du ett nummer över? Min killkompis har tappat sitt.
Va, vadå? Mitt nummer? Nej.

Kan jag få ditt nummer?
Ja, vadå?
Jag lovade min mamma att ringa henne när jag blev kär.
Vad ska du ha mitt nummer till då?
Det är till min killkompis där borta. Han är också kär.
Eh nej, jag är inte bög.

Hej skulle jag kunna få ditt nummer, min killkompis där borta är väldigt ensam?
Nej!

Hej har du ett nummer över? Min killkompis har tappat sitt.
Nej!

Kan jag få ditt nummer?
Kan jag få ditt...
Jag lovade min mamma... eh va?
Ska du ha mitt ska jag ha ditt!
Du kan få min killkompis nummer...
Vad ska jag med det till?
Det är han som vill ha ditt.
Äh. Stick.


Så kommer genombrottet.
(Notera att jag inte gett mig på killar som ser gay ut, det är meningen att det ska vara svårt)
På afterwork.
Är du trött?
Jaa, det har varit en lång dag på jobbet. Först kom en säljare och sen kom...
Yada yada, är du trött i benen?
Ursäkta?
Är du trött i benen frågade jag.
Inte mer än vanligt. Du ser på vårat jobb -lång utdragen förklaring omd eras arbetsskor-. Hurså?
Du har sprungit omring i min killkompis huvud hela kvällen.
Hahaha, ja den var ju rolig. Var är han då?
Han står där borta. Han vill ha ditt nummer.
Jaha, hmmm. Det känns ju lite farligt att ge ut sitt nummer till killar. Inte riktigt min stil direkt.
Okej. Men han är snäll. Och söt, det ser du ju.
Jag kan ge ut mitt nummer, på ett villkor.
Vad!
Jag vill bara vara vänner.

---

Ja, inte ville min killkompis vara mer än så. Men det visade sig vara en riktigt ensam typ den här killen. Där dök inte upp några vänner under tiden jag pratade med han i alla fall så, glad i hågen, nu är han en vän rikare. Vi får väl se om min killkompis ringer han.

Men, Det är riktigt svårt att få killar att ge ut sina nummer. Jag menar jag bytar nummer med tjejer titt som tätt utan att det är något med det. Vad är det med den här bögfobin? Varför vill inte killar knyta nya kontakter och se det som en vän, måste allt som hittas på krogen spottas på dagen efter?

Nåväl, alla diskussioner skriver jag inte ner här, det var riktigt skamliga förslag man fick med jämna mellanrum.

Nästa veckas How to... presenteras ikväll.
Har ni önskemål kan ni skriva dom i en kommentar innan klockan 20.00

/Love, back on track.